Själv - ständig - het!

Så börjar självständighetsdagen 2009 vara till ända... här några små reflektioner från denhär dagen...

De e kanske två - tre saker som hör till en självständighetsdag för mig... Det är ljus i fönstret, bal på slottet (på tv) och jultårtor!
Ljus i fönstret kommer från min barndom - pappa var lärare och hade tagit på sig att ha ljustakar i alla fönstren i hela skolan på självständighetsdagen. Jag fick följa med i alla klasser, tända ljus och förundras över högstadiet och gymnasiet...
När det blev dags att lägga sig var det extra högtidligt att gå och sova när det brann två ljus i fönstret.
Innan dess skulle man ju se på slottsbal. Det är lite märkligt att den kanske mest kända symbolen för vår självständighet är 1500 handskakningar och lika många kommentarer kring folks klädsel och håruppsåttningar. Men visst är det festligt, med tre presidentpar på samma bild, med uppklädda kändisar och mindre kändisar...och ja i år var det ju lite rajtantajtan tom i dansen - med koreografi i blåset och riktiga hitlåtar som folk dansade till - synbarligt upplivade!
Av nån anledning bakades det ofta jultårtor och köttpastejer eller -paj på själsvständighetsdagen...känner ännu smaken - och jo vi bakade lite idag också!

Jag brukar ibland förnöja mej med att dela upp sammansatta ord i sina beståndsdelar - själv - ständig - het får ju...
Vår utmaning som nation idag och som individer också är att vara självständiga - men inte självtillräkliga, att gå vår egen väg men minnas att vi hör till ett större sammanhang och att fråga efter råd och vägledning på vägen...
Vårt sätt att fira självständigheten kan inte ses som hett med bästa vilja ens... vad kunde vi göra för att kunna fira denhär dagen med lite mera passion, sätta lite mer på spel, fira lite mer... Måste det jämt vara högtidlig hornmusik, långa tal och en och annan högkulturell körsång som förgyller vår självständighet...

hmmm dethär var några självständiga tankar på nattkröken och på tröskeln till ett nytt självständigt år...

Sist men inte minst så gjorde Framom främsta linjen och Tuntematon (de snuttar jag såg...) att jag ingen påmindes om och fick en konretiserad bild av vad offret var för dem som gav av sina bästa år vid fronten. Idag säger vi TACK, ödmjukt och så djupt min generation förmår - säger vi tack - vi förstår inte hur mycket det kostade - men att det gjorde det - vi förstår inte hur ni stod ut - men tackar Er för att ni gjorde de. Vi förstår inte hur ni vågade - men tackar er för att ni hade mod! Framförallt tackar vi också för nåden - att vi fick behålla detta land! Må den allsmäktige beskydda och bevara vårt kära fosterland!

yet another weekend...

Är till ända...

Det blev lillajulsfirande på fredag kväll med små överraskningar/tuljaisia från Sverige, grillad broiler, sallad och färskpasta...nam, nam...

Lördagen gick delvis i den södra grannstaden medan sonen var på fotbollsträning (distriktslag) satt jag på mitt 3. kontor Fredrika i Jstad... försökte jobba men - hm det blev int så mycke av det...

Back home again blev de mat o en tupplur innan det bar iväg till Larsmo och en sångkväll där - drygt 80 personer samlade till hejdundrande sång...

Talade över Jesu intåg i Jerusalem - va skönt att jag inte behöver ha huvudrollen i mitt liv - det finns en som bär den med glans - jag har privilegiet att ha en liten biroll - de har du också!

Ja idag lite djembespel i kyrkan, lite söndagsmys, lite badminton med söner, lite mera mys o bastu...Nu installeras det Fedora på en minipc till...

Så står en till häktisk vecka framför en... visst var det skönt att vara åsidotagen till Norrtälje och en mycke inspirerande konferens - men det gav nog mersmak - man borde unna sig en en retreatliknande vecka i året - få input och lugna ner sig... ska nog försöka jobba på det...

Ja välkommen advent - fast du kommer tidigt i år igen - välkommen december - må du föra med dej lite snö och ljus mitt i mörkret!

Superkulturellt veckoslut...

ja nästan en kulturell överdos får man väl säga!

De började med Idol på fredagkväll. Familjen var bänkad framför TVn som vanligt, chipsen knastrade mellan tänderna och mörkret utanför fönstren trängde sig inpå...

Duktiga sångare, i trevligt sällskap - med god förtäring - ja det är inte så mycke mer man kan önska sig en fredag kväll egentligen...

Lördag morgon grydde lika våt som fredagkvällen - iväg till tåget mot Play Me musikalen i Hfors. Ett glatt gäng med lever från Estradskolan i Karleby styrde kosan mot hufvudstaden... och visst är Play Me sevärd. En påkostad show med fina rollprestationer. Snygg grafik och mycke go go. Och ändå, ganska jämntjock musik i ungefär samma tonarter gjorde att man för att uppnå en viss klimax i föreställningen fick brassa på med allt o lite till så det inte heller blev riktigt kul. Lite väl komersialistisk, lite billig i sin småsexiga approach och många anspelningar på all världen musikbranschklischéer lämnade nog en med en del frågetecken - är dethär det bästa och häftigaste vi kan åstadkomma i svenskfinland?

Tillbaka igen i tvsoffan på nattkröken avnjöts Bonden vi sett så många gånger förr...fast e de kultur?

Söndag morgon med lugn o ro och så det efterlängtade terapibandsrepet - prog i 7/8 o lite nya idéer - ja de va skönt helt enkelt...

Och ändå kanske nog ändå Carmina Burana i Jakobstad som avslutade helgen för vår del var helgens höjdpunkt. Nu bör jag nog erkänna - jag är ingen stor vän av klassisk musik - eller har i alla fall aldrig intresserat mig nämvärt för den. Men det var nog en hisnande musikupplevelse vi delade med ca 500 andra. 70 personer i kör och slagverksorkester, två flyglar och suveräna solister bjöd på 70 minuter omväxlande musikalisk exelens - så uppfattade jag det i alla fall som lekman på området. Några intressanta iaktagelser av solisternas utrymme och känsla för tolkning och en fin helhet - ja väl värt sina euron i entré och ytterligare en resa till Jakobstad... Ja konserten förgylldes ju dessutom extra av att ha dotter i kören!

Hm - kulturöverdos så det förslår...

Välkommen nya vecka, nya möjligheter, nya upplevelser och ny vardag...

Peace, från Kokkola!

Bloggide och tiden...

Råkade hamna in på min blogg när jag surffade runt... Kan det vara sant att det gått nästan ett år sen jag bloggat sist...(OK på kyrkpressen.fi har jag visst skrivit nåt smått...)
Jo det är väl nog så att allt möjligt annat kommit emellan...men kanske ska dethär vara en start på nåt nytt...

Tiden som rusar iväg kan inte sluta att förundra mig. När man pratar om den med folk säger en del som har lite mera livserfarenhet: "jo nuförtiden säger ju unga mänskor samma sak, de e bara fredagar o måndagar...förr var de bara äldre som tala om att tiden gick fort..."

I vårt nyatestamente och dess grekiska finns ett antal ord för tid:
aioon = som betyder tidsperiod eller evighet
kronos = som vi fått ord som kronologisk eller kronometer ifrån
eskatos = som står för de yttersta tiderna
kairos = ögonblick, Guds tid

Idag är Guds tid - i dethär ögonblicket är Han nära, livet pulserar och övergår i nästa ögonblick som är lika mycket Guds. Jag behöver förmågan att få tag i ögonblicken inte bara låta dem rulla vidare. Jag behöver lära mig att leva här och nu för "SEN DÅ" lär inte komma, lär vara lika kaotiskt som livet just nu...
Låt oss söka ett kairotiskt liv istället för ett kaotiskt, låt oss fånga ögonblicken och påminnas om hur mycket gott vi får ta emot, från ögonblick till ögonblick...

Och Herre ge mig förmågan att se ditt sammanhang i alla ögonblicken, se helheten och hur de hänger ihop...!

Peace på er alla!