Tankar
om ett par vigslar på Tankar
Det är
alltid en fin stund att få komma ut till Tankar och viga ett brudpar. Jag hade
en vigsel i Tankar kyrka en gång. Allt gick bra med vigseln och det blev middag
i kafeterian. Efter maten gick bruden ut på terassen för en tobak och tog av
sig ringen för att titta på släktklenodens ingravering. Ringen föll, och
trillade in mellan springorna i terassen. Nå, bland gästerna fanns lotsfolk som
är handlingens män och de grep tag om terassen för att lyfta den och få ut
ringen. Men den rörde sig inte en millimeter, trotts ett dussin starka män som
tog i för fulla muggar.
De gick en
halv minut så hade caféägaren startat motorsågen och sågat av en batting, så vi
fick lös de ödesdigra terassbräderna och vi fick ut ringen. Efter det sade
Tankargänget alltid att det är ok för mig att komma och viga, de har fyllt på
olja i motorsågen. När bruden skulle gå på toaletten, tror jag bestämt att hon
inte fick ha ringen med sig, för säkerhets skull.
Jag fick
också det ärofyllda uppdraget att viga min svägerska och hennes blivande man
ute på Tankar. Vädret var vackert och allt flöt på som det skulle. När jag höll
mitt tal och kom fram till segmentet där jag talade om att äktenskapslivet
också det ibland för med sig oväder och storm – då brakade det till rejält och
åskvädret var över oss i samma stund. Jag fick en perfekt timad illustration
till mitt tal som de närvarande sent ska glömma.
Texten publiceras också på Pro Tankars hemsida: Tankar – Tankarin tarinat
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti