Han är kort och schaskig, men han har ofta nära till leendet. Livet har tufsat till honom rejält. I bakgrunden finns både sorg, våld, en jobbig barndom och kamp med kung alkohol. Nu reser han runt i landet, utan nånstans att bo och med mycket lite att röra sig med - han verkar vara en orolig själ. Han har en benägenhet att bli aggressiv om han inte får som han vill och om man inte kan ge den hjälp han behöver. Med mig har han ändå inte varvat upp, men det kanske är för att jag är stor och kanske därför ser farligare ut än vad jag är.
Han är ett exempel på människor som faller mellan systemen. En av dem som är marginaliserade och som pockar på vår uppmärksamhet. Hur kan vi skapa ett samhälle där alla ryms med. Hur kan vi hjälpa dem som lever ute i marginalerna.
Det är någon som har sagt att en samhälle mäts i hur det tar hand om de svagaste. Idag har vi stora utmaningar när det gäller barn och ungdomars välmående, marginaliserade och äldreomsorgen. Bakom varje siffra i statistiken finns ett ansikte, ett liv, en livsberättelse värd att lyssna på - det kunde ju vara jag som sitter där i stolen.
I vår spariver får vi inte spara på bekostnad av de mest utsatta. Vi måste se till att de som faller mellan systemen är så få som möjligt. På tal om spariver så är det ju märkligt - så länge jag har levt har nyheterna varit fulla av sparprogram. Men inte har vi mera pengar för det idag.
Vi behöver sattsa på förebyggande arbete - så att så få som möjligt slinker ut i marginalen. Vi behöver sattsa på rehabiliterande verksamhet, för att fånga upp dem som ändå föll dit. Vi behöver ett samhälle som ser och tar hand om de svagaste ibland oss.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti