Kom ganska sent till stiftsdagarnas festhögmässa i Pedersöre kyrka och fann min platts på läktartrappan. Ett lite nytt perspektiv öppnade sig för mig där... här några sena tankar som dök upp...
Va härligt att måsta söka plats i kyrkan... för den var full, ja nästan intill bristningsgränsen...
Så småning om blev det dags för kollekten... de va många kollektbärare. Äldre och unga, skouter och andra... ett par skoutgossar hade fått läktaren på sin lott och när de kom ner och jag fått ge mitt bidrag drog den ena upp sin plånbok och plockade ned några slantar, väl utom synhåll för kyrkfolket ville också denhär kanske 14-15 åringen ge sitt bidrag... visst finns det hopp för framtiden...
Noterade att vaktmästaren inte hade nån håv - istället gick han bland bärarna och gav små direktiv utefter att situationen fortskred såg han till att allt gick smidigt och att man tog till lösningar som försnabbade dethela... Va bra! Han tog sin ledaruppgift på allvar och gjorde en insatts så att kollektbärarna kände sig hemma i sin uppgift och fick stöd...
Kanske också vi präster borde se dethär som en av våra primära uppgifter. Inte att göra allt utan att stöda, uturusta och koordinera mera... så kunde flera nås och mera göras... flera kunde få använda sina gåvor och uppleva glädjen i att få gå på Guds uppdrag...
Tänk att ibland få köa till nattvarden... få stå där och vara många i kö till de många stationerna... få sjunga med i nattvardspsalmerna och lyssna till både körsång och solosång... Tänk att det kan vara så skönt att köa ibland...!
Ja mycket annat kunde sägas, om en god predikan av biskopen, om en genomtänkt och fin liturgi med många både anställda och lekfolk i olika uppgifter...
Hursomhaver - tack för en härlig högmässa...
Peace!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti