Som en herde bakifrån och ett får framifrån

Alla leder vi någon. Det finns garanterat någon som följer efter dej, du är som en herde bakifrån. Kanske är det någon i din närmaste familj, nån vän eller bekant som har dej som sin kanske outalade ledare. Samtidigt följer vi också alltid någon. Det finns nån som vi har som exempel att efterlikan, vi är som får framifrån.

Om några dagar är det dags att välja ledning lokalt, vi får välja kommunfullmäktigerepresentanter och välfärdsområdesbefullmäkiga. Välj noga vem du röstar på och använd din röst - den behövs.

_______

Kaikki olemme johtajia jossain mielessä. Sinun ympäristössäsi on varmasti joku joka seuraa sinua. Olemme niinkuin paimenia takaa päin. Ehkä se on perheessäsi joku tai ystävistä tai joku muu. Samalla me kaikki suraamme jotakuta. On joku joka on meille esikuvana ja esimerkkinä. Olemme niinkuin lammas edestäpäin.

Muutaman päivän päästä saamme astua vaaliuurnille. Saamme valita valtuutettuja kuntaan ja hyvinvointialueellemme. Valitse tarkasti ketä äänestät ja käytä ääntäsi - sitä tarvitaan. 

Ti arbeit i laag!

SFP Goes Culture kvällen är över. Vi var samlade en skara på Sällskapsklubben, kandidater och väljare. Kandidaterna bjöd på kultur i olika former och vi arbeita i laag.

Jag är gröngöling i politiken - men redan nu har jag lärt mig att det är i samarbete med andra man får nåt till stånd. Om det sen gäller uppsättningen av valplakat, utdelning av flyers eller kampanjarbete på stan så är man mycket kraftlös ensam, men är man flera engagerade finns det kraft. Vi behöver arbeta för att hålla uppen talkoandan och samarbete på alla plan. 

Kulturen har kraft. Vår finlandsvenska kultur har en god inneboende kraft, utan att glömma den finska. Att samlas och skratta och le och njuta av musik, dikter, tal med både humor och alvar är välgörande. Humorgruppen Kaj har igen påminnt oss om kraften som finns i humor och kultur. Deras genomslag världen över är otroligt. Mitt i den råddiga världssituationen behöver vi få annat att tänka på och skratta och se oss i spegeln en stund. Vi behöver stunder där vi samlas och njuter tillsammans - kulturen har så mycket att ge.

Med dethär i baktanken är det alarmerande att man blivit tvungen att skära så radikalt i just kulturunderstödet på senare år. Kultur är inte lyxvara utan hör till våra grundbehov. Vi behöver arbeta för kulturen på många olika plan, både när det gäller kutlur framförd av amatörer och profs. Vi behöver arbeta för vår finlandsvenska kultur - för den är också unik! 

I marginalen...

Han är kort och schaskig, men han har ofta nära till leendet. Livet har tufsat till honom rejält. I bakgrunden finns både sorg, våld, en jobbig barndom och kamp med kung alkohol. Nu reser han runt i landet, utan nånstans att bo och med mycket lite att röra sig med - han verkar vara en orolig själ. Han har en benägenhet att bli aggressiv om han inte får som han vill och om man inte kan ge den hjälp han behöver. Med mig har han ändå inte varvat upp, men det kanske är för att jag är stor och kanske därför ser farligare ut än vad jag är. 

Han är ett exempel på människor som faller mellan systemen. En av dem som är marginaliserade och som pockar på vår uppmärksamhet. Hur kan vi skapa ett samhälle där alla ryms med. Hur kan vi hjälpa dem som lever ute i marginalerna.

Det är någon som har sagt att en samhälle mäts i hur det tar hand om de svagaste. Idag har vi stora utmaningar när det gäller barn och ungdomars välmående, marginaliserade och äldreomsorgen. Bakom varje siffra i statistiken finns ett ansikte, ett liv, en livsberättelse värd att lyssna på - det kunde ju vara jag som sitter där i stolen.

I vår spariver får vi inte spara på bekostnad av de mest utsatta. Vi måste se till att de som faller mellan systemen är så få som möjligt. På tal om spariver så är det ju märkligt - så länge jag har levt har nyheterna varit fulla av sparprogram. Men inte har vi mera pengar för det idag.

Vi behöver sattsa på förebyggande arbete - så att så få som möjligt slinker ut i marginalen. Vi behöver sattsa på rehabiliterande verksamhet, för att fånga upp dem som ändå föll dit. Vi behöver ett samhälle som ser och tar hand om de svagaste ibland oss.

Goda Nyheter!

 Har funderat en del på våra nyheter på sistone...

Om man så slår upp TVn eller dagstidningarna så överöses vi ständigt av dåliga nyheter. Hur uppfriskande har det inte varit att some, tvn och dagstidningarna de senaste veckorna har varit fyllda med lite ödmjuk österbottnisk humor i KAJs suveräna tappning. Det KAJ gjort för Svenskfinland och Finland i stort under de senaste veckorna går inte att överskatta.
KAJs framtoning med snäll självironiska humor är bara så välgörande i en kultur som genomsyras av Roastarnas bisarra förödmjukande humor som så lätt blir bitsk ooch genom att den också alltid har med sig en bit sanning ändå i grund och botten sårande. 

Vi behöver vår kultur som en motvikt till all uselhet vi har i världen - modigt fram för en hållbar kulturpolitik i vårt land!

Stort Lycka Till i Basel KAJ!

Med i svängen!

Nu är det då ute där. Jag har efter mycket brottande med frågan beslutat ställa upp i Kommunalvalet 13.4 för SFP. Här ger jag några motiveringar till beslutet.

Jag vill vara med och försöka ge tillbaka nåt av det jag fått av vårt kära fosterland och vår nejd. Om jag genom mina kontakter, min erfarenhet och mitt begränsade engagemang kan göra det blir jag glad. Det är ett sätt som jag vill göra samhällstjänst genom. 

Jag är en åtminstone andra generationens SFPare, pappa var medlem om än han inte var politiskt aktiv så var partiet viktigt för honom. Han tjänade det gemensamma goda på andra sätt. Att ställa upp är ett sätt för mig att hedra honom.

Jag väljer också SFP för att svenskheten i Karleby är hotad. Jag vill verka för en fungerande tvåspråkighet där vi som finlandsvenskar får den service som behövs på vårt modersmål. SFP är ett parti med högt till tak åt alla håll, ett parti som speciellt för en vettig och betonad språkpolitik men inte bara det utan också ett parti som för en vettig ekonomisk politik utan att sluta se de svaga och minsta i vårt samhälle. 

Jag är i mitt arbete som kyrkoherde är en präst för alla oberoende av partitillhörighet. Det är jag också i fortsättningen. Ni kommer inte att höra valpropoganda eller politik i mina predikningar i fortsättningen heller. Jag gläder mig åt det goda diskussionsklimat och det samarbete som finns över paritgränserna i vår stad och vill också i mitt politiska engagemang arbeta för samarbete. Tillsammans kan vi göra mycket!

Som jag ser det är demokratin hotad idag, inte bara globalt utan också lokalt. Jag vill engagera mig för att genom mitt exempel ge en vink om att det är viktigt att människor med olika bakgrund engagerar sig för det gemensamma goda och försöker bygga en lite bättre värld tillsammans. 

Jag vill verka för att ge rum för de svaga och utsatta och samtidigt vara en röst i tiden.

_________________

Nyt se on julkista! Olen pitkän harkinnan ja painimisen jälkeen päättänyt asettua RKPn listoilla ehdolle kunnallisvaalissa. Tässä muutamia perusteluja tälle päätökselle.

Haluan olla mukana ja yrittää antaa takaisin jotain siitä, mitä olen saanut rakkaalta isänmaaltamme ja kotiseudultamme. Jos voin tehdä sen kontaktieni, kokemukseni ja rajallisen panokseni kautta, olen iloinen. Tämä on minun tapani tehdä yhteiskunnallista palvelusta.

Olen ainakin toisen polven RKP:läinen. Isäni oli puolueen jäsen, vaikka hän ei ollutkaan poliittisesti aktiivinen, puolue oli hänelle tärkeä. Hän palveli yhteistä hyvää muilla keinoilla. Asettumalla ehdolle kunnioitan myös hänen muistoaan.

Valitsen myös RKP:n, koska ruotsinkielisyys Kokkolassa on uhattuna. Haluan edistää toimivaa kaksikielisyyttä, jossa me suomenruotsalaiset saamme tarvitsemamme palvelut äidinkielellämme. RKP on puolue, jossa on tilaa monenlaisille näkemyksille. Se ajaa erityisesti järkevää ja tasapainoista kielipolitiikkaa, mutta myös vastuullista talouspolitiikkaa, unohtamatta yhteiskunnan heikoimpia ja haavoittuvimpia.

Olen työssäni kirkkoherrana pappi kaikille, riippumatta puoluekannasta. Ja näin tulee olemaan myös jatkossa. Ette tule kuulemaan vaalipropagandaa tai politiikkaa saarnassani tulevaisuudessakaan.

Iloitsen hyvästä keskusteluilmapiiristä ja yhteistyöstä, joka ylittää puoluerajat kaupungissamme. Haluan myös poliittisessa toiminnassani edistää yhteistyötä. Yhdessä voimme saada paljon aikaan!

Mielestäni demokratia on tänä päivänä uhattuna, ei ainoastaan globaalisti, vaan myös paikallisesti. Haluan omalla esimerkilläni osoittaa, että on tärkeää, että eri taustoista tulevat ihmiset osallistuvat yhteiseen hyvään ja pyrkivät rakentamaan yhdessä vähän parempaa maailmaa.

Haluan työskennellä heikompien ja haavoittuvien hyväksi ja samalla olla ääni ajassamme.

Alarm!

 He, he...fick mig ett gott skratt idag morgon....

jag har fått nåt fel - jag vaknar av mig själv vid fyra, halv fem tiden på morgnarna 

- eller är det åldern som slår till

Hursomhelst, när vi för tillfället bor ett kvarter från jobbet, så går jag efter mitt tidiga morgonkaffe till mitt arbetsrum. Där har jag installerat min synth, så jag sitter och jobbar, läser, spelar och sjunger och njuter av bra musik - och de är tyst och lugnt i huset!

Idag morgon vaknade jag före 4, och gick min lilla morgonprommenad. Satt i allskönsro på arbetsrummet och sjöng på Neal Morses - We all need som light now när det bankar på dörren sådär lite före kl 5. Jag ropar att det är ok att komma in och in stövlar två vakter från vaktbolaget.

Det visar sig att ingångarna är larmade fram till 5 tiden och jag som trodde larmet var installerat så att bara Centralregistret var larmat...

Nå jag ber om ursäkt och önskar vakterna en god dag, med hälsningen att jag får komma lite senare till jobbet då - så jag inte orsaker alarm i onödan. :) 

Vigsel och motorsåg!

 

Tankar om ett par vigslar på Tankar

Det är alltid en fin stund att få komma ut till Tankar och viga ett brudpar. Jag hade en vigsel i Tankar kyrka en gång. Allt gick bra med vigseln och det blev middag i kafeterian. Efter maten gick bruden ut på terassen för en tobak och tog av sig ringen för att titta på släktklenodens ingravering. Ringen föll, och trillade in mellan springorna i terassen. Nå, bland gästerna fanns lotsfolk som är handlingens män och de grep tag om terassen för att lyfta den och få ut ringen. Men den rörde sig inte en millimeter, trotts ett dussin starka män som tog i för fulla muggar.

 

De gick en halv minut så hade caféägaren startat motorsågen och sågat av en batting, så vi fick lös de ödesdigra terassbräderna och vi fick ut ringen. Efter det sade Tankargänget alltid att det är ok för mig att komma och viga, de har fyllt på olja i motorsågen. När bruden skulle gå på toaletten, tror jag bestämt att hon inte fick ha ringen med sig, för säkerhets skull.

 

Jag fick också det ärofyllda uppdraget att viga min svägerska och hennes blivande man ute på Tankar. Vädret var vackert och allt flöt på som det skulle. När jag höll mitt tal och kom fram till segmentet där jag talade om att äktenskapslivet också det ibland för med sig oväder och storm – då brakade det till rejält och åskvädret var över oss i samma stund. Jag fick en perfekt timad illustration till mitt tal som de närvarande sent ska glömma.

Texten publiceras också på Pro Tankars hemsida: Tankar – Tankarin tarinat

Vem är gäst när jag är präst?

Borgå stift har fått en ny strategi, eller egentligen inte - en vägledning inför framtiden.

Vägledningen slår på en spik allt igenom - temat är gemenskap och tillsammanskraft. Den kommer också in på gästvänligheten som en dygd - som en förutsättning för gemenskap.

I församlingssammanhang återkommer ibland frågan om vem som är gäst och vem som är husfolk. Är det de aktiva som bjuder in den kyrkovana i sin gemenskap. Eller är det församlingens anställda som är husfolk och så får folket gästa festen efter bästa förmåga?

I ett teologiskt perspektiv är vi alla gäster och främlingar. Paulus talar om att vi som var långt borta nu har fått komma nära genom Jesus. Att vi som är utanför har fått komma in, på grund av det som Han gjorde för oss.

AIs vision av "de heligas gemenskap på jorden"

Som kyrka är alla döpta medlemmar. Med-lemmar - vilket härligt ord. Vi är var och en lemmar, kroppsdelar i det som är Kristi kropp. Där är ingen gäst och främling, utan var och en en omistlig del av helheten. Varje kroppsdel har en avsikt och en uppgift, när en kroppsdel lider, lider hela groppen. Vem av oss har inte sparkat lilltån i ett bordsben, och plöttsligt blir vi medvetna om att lilltån faktiskt gör ett viktigt arbete, i varje steg och varje rörelse.

Jesus bjuder in oss alla - alla på samma linje - vi får höra hemma, inte bara vara gäster utan hemma. Där i olikheternas galna soppa får vi simma runt. Var och en med en egen smak och struktur, ingredienser i den stora kockens soppa - var och en omistliga för helheten.

Tänk att både du och jag har fått komma nära - blivit en del i den stora familj som är Kristi kyrka. Vi har kanske olika nivåer av medvetenhet om det, men ändå är det ett faktum. Välkommen till familjens middagsbord, dit Jesus själv bjuder in. Välkommen som du är för Herren har dej kär!

Teologisk exkurs:

När bekännelseskrifterna definerar vad det är att vara kyrka och församlings så slår den fast att församlingen är "De heligas gemenskap, där ordet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". Församlingen är GEMENSKAP. Till de heliga får både du och jag räkna oss - inte för att vi är felfria och hela utan för att Jesus har gett sitt liv för att försona våra brister och fullkomna det som saknades oss. Utan gemenskapen kan inte Guds avsikt med sin kyrka inte förverkligas.

Ny start och gästvänlighet

 Efter många år är det kanske dags att damma av bloggen. Vi ska se vad det för med sig och vi skall se vad jag kommer på att skriva om...

Här lite tankar om gästvänlighet som också har publicerats på: 
www.nyckeln.net

Va tänker du på?

Det frågar min fru ganska ofta, eller kanske inte så ofta nuförtiden 

– hon har väl tröttnat på mitt standardsvar: Inget särskilt...

Men den senaste tiden har jag faktiskt tänkt en hel del, bland annat på gästvänlighet. Råkade på ledarskapskonferensen Global Leadership Summit höra en författare och restaurangägare som heter Will Guidara tala. Han ägde Eleven Madison Park restaurangen i New York, som år 2017 var nummer 1 på listan över de 50 bästa restaurangerna i världen. De blev några år tidigare nummer 50 på listan och var ganska besvikna, trots den ära det är att överhuvudtaget komma med på listan. De funderade över hur de kunde klättra uppåt. Will kom på att modenyckerna går och kommer, men människors längtan efter att bli omhändertagna består. Han myntade begreppet orimlig gästvänlighet-unreasonable hospitality.

De började förverkliga smågalna upptåg åt sina gäster. När en familj som aldrig tidigare sett snö kom till restaurangen, skaffade de kälkar och satte dem i en bil med varm choklad med sig och skickade dem på pulkaåkning till Central Park. När en grupp som varit på matsemester i New York under sin sista kväll på resan kom till restaurangen och harmades över att de inte ätit nån hotdog från nåt gatukök under resan, sprang Will själv till närmaste korvkiosk och köpte en hotdog. Han satte all sin kraft i att på 15 minuter övertala sin trestjärniga Michelinkock att servera hotdogen. Till slut gick han med på det och de skar den i 4 delar och sprejade på lite dyr senap och serverade den före huvudrätten. Gästerna var naturligtvis helt tagna av gesten.

Det fortsatte med att de anställde först en person och senare fyra, vars enda uppgifter var att tillgodose såna här speciella behov hos gästerna. Resultatet, förutom att de fick många nöjda kunder, var att de anställda i restaurangen fick en ny drive i sitt arbete. De anställda som alla drömde om nåt annat, att bli talkshowhosts, skådespelare, modeller och rockmusiker, började nu jobba inte bara för sin lön utan för att skapa det lilla extra för sina kunder. Efter några år kom så dagen, när Eleven Madison Park blev nummer ett på listan över de 50 bästa restaurangerna i världen. Idag kallar sig Will för gästvänlighetsevangelist, han har sålt restaurangen men äger andra och förverkligar där den orimliga gästvänlighet som han är känd för.

Jesus kallar oss att gå den extra milen, att ge skjortan också till den som ber om manteln, att göra det lilla extra för andra. Hur kan vi som församling och kristna – visa orimlig gästvänlighet? Jag blev inspirerad och bjöd vår kökspersonal och städare på en lyxlunch som medarbetarlaget tillagade. Under 2025 kommer vi att ge designchampagneglas åt våra brudpar och be dem utbringa en första skål i alkoholfri cider i sakristian när de just har gift sig. Vad kan du och jag göra för att visa orimlig gästvänlighet?

Sen har jag goda nyheter. Global Leadership Summit kommer att arrangeras i Österbotten igen efter några års paus. Konferensen kommer att gå av stapeln 20.3 2026 i Karleby – håll utkik efter mera information.