Som en herde bakifrån och ett får framifrån

Alla leder vi någon. Det finns garanterat någon som följer efter dej, du är som en herde bakifrån. Kanske är det någon i din närmaste familj, nån vän eller bekant som har dej som sin kanske outalade ledare. Samtidigt följer vi också alltid någon. Det finns nån som vi har som exempel att efterlikan, vi är som får framifrån.

Om några dagar är det dags att välja ledning lokalt, vi får välja kommunfullmäktigerepresentanter och välfärdsområdesbefullmäkiga. Välj noga vem du röstar på och använd din röst - den behövs.

_______

Kaikki olemme johtajia jossain mielessä. Sinun ympäristössäsi on varmasti joku joka seuraa sinua. Olemme niinkuin paimenia takaa päin. Ehkä se on perheessäsi joku tai ystävistä tai joku muu. Samalla me kaikki suraamme jotakuta. On joku joka on meille esikuvana ja esimerkkinä. Olemme niinkuin lammas edestäpäin.

Muutaman päivän päästä saamme astua vaaliuurnille. Saamme valita valtuutettuja kuntaan ja hyvinvointialueellemme. Valitse tarkasti ketä äänestät ja käytä ääntäsi - sitä tarvitaan. 

Ti arbeit i laag!

SFP Goes Culture kvällen är över. Vi var samlade en skara på Sällskapsklubben, kandidater och väljare. Kandidaterna bjöd på kultur i olika former och vi arbeita i laag.

Jag är gröngöling i politiken - men redan nu har jag lärt mig att det är i samarbete med andra man får nåt till stånd. Om det sen gäller uppsättningen av valplakat, utdelning av flyers eller kampanjarbete på stan så är man mycket kraftlös ensam, men är man flera engagerade finns det kraft. Vi behöver arbeta för att hålla uppen talkoandan och samarbete på alla plan. 

Kulturen har kraft. Vår finlandsvenska kultur har en god inneboende kraft, utan att glömma den finska. Att samlas och skratta och le och njuta av musik, dikter, tal med både humor och alvar är välgörande. Humorgruppen Kaj har igen påminnt oss om kraften som finns i humor och kultur. Deras genomslag världen över är otroligt. Mitt i den råddiga världssituationen behöver vi få annat att tänka på och skratta och se oss i spegeln en stund. Vi behöver stunder där vi samlas och njuter tillsammans - kulturen har så mycket att ge.

Med dethär i baktanken är det alarmerande att man blivit tvungen att skära så radikalt i just kulturunderstödet på senare år. Kultur är inte lyxvara utan hör till våra grundbehov. Vi behöver arbeta för kulturen på många olika plan, både när det gäller kutlur framförd av amatörer och profs. Vi behöver arbeta för vår finlandsvenska kultur - för den är också unik! 

I marginalen...

Han är kort och schaskig, men han har ofta nära till leendet. Livet har tufsat till honom rejält. I bakgrunden finns både sorg, våld, en jobbig barndom och kamp med kung alkohol. Nu reser han runt i landet, utan nånstans att bo och med mycket lite att röra sig med - han verkar vara en orolig själ. Han har en benägenhet att bli aggressiv om han inte får som han vill och om man inte kan ge den hjälp han behöver. Med mig har han ändå inte varvat upp, men det kanske är för att jag är stor och kanske därför ser farligare ut än vad jag är. 

Han är ett exempel på människor som faller mellan systemen. En av dem som är marginaliserade och som pockar på vår uppmärksamhet. Hur kan vi skapa ett samhälle där alla ryms med. Hur kan vi hjälpa dem som lever ute i marginalerna.

Det är någon som har sagt att en samhälle mäts i hur det tar hand om de svagaste. Idag har vi stora utmaningar när det gäller barn och ungdomars välmående, marginaliserade och äldreomsorgen. Bakom varje siffra i statistiken finns ett ansikte, ett liv, en livsberättelse värd att lyssna på - det kunde ju vara jag som sitter där i stolen.

I vår spariver får vi inte spara på bekostnad av de mest utsatta. Vi måste se till att de som faller mellan systemen är så få som möjligt. På tal om spariver så är det ju märkligt - så länge jag har levt har nyheterna varit fulla av sparprogram. Men inte har vi mera pengar för det idag.

Vi behöver sattsa på förebyggande arbete - så att så få som möjligt slinker ut i marginalen. Vi behöver sattsa på rehabiliterande verksamhet, för att fånga upp dem som ändå föll dit. Vi behöver ett samhälle som ser och tar hand om de svagaste ibland oss.

Goda Nyheter!

 Har funderat en del på våra nyheter på sistone...

Om man så slår upp TVn eller dagstidningarna så överöses vi ständigt av dåliga nyheter. Hur uppfriskande har det inte varit att some, tvn och dagstidningarna de senaste veckorna har varit fyllda med lite ödmjuk österbottnisk humor i KAJs suveräna tappning. Det KAJ gjort för Svenskfinland och Finland i stort under de senaste veckorna går inte att överskatta.
KAJs framtoning med snäll självironiska humor är bara så välgörande i en kultur som genomsyras av Roastarnas bisarra förödmjukande humor som så lätt blir bitsk ooch genom att den också alltid har med sig en bit sanning ändå i grund och botten sårande. 

Vi behöver vår kultur som en motvikt till all uselhet vi har i världen - modigt fram för en hållbar kulturpolitik i vårt land!

Stort Lycka Till i Basel KAJ!

Med i svängen!

Nu är det då ute där. Jag har efter mycket brottande med frågan beslutat ställa upp i Kommunalvalet 13.4 för SFP. Här ger jag några motiveringar till beslutet.

Jag vill vara med och försöka ge tillbaka nåt av det jag fått av vårt kära fosterland och vår nejd. Om jag genom mina kontakter, min erfarenhet och mitt begränsade engagemang kan göra det blir jag glad. Det är ett sätt som jag vill göra samhällstjänst genom. 

Jag är en åtminstone andra generationens SFPare, pappa var medlem om än han inte var politiskt aktiv så var partiet viktigt för honom. Han tjänade det gemensamma goda på andra sätt. Att ställa upp är ett sätt för mig att hedra honom.

Jag väljer också SFP för att svenskheten i Karleby är hotad. Jag vill verka för en fungerande tvåspråkighet där vi som finlandsvenskar får den service som behövs på vårt modersmål. SFP är ett parti med högt till tak åt alla håll, ett parti som speciellt för en vettig och betonad språkpolitik men inte bara det utan också ett parti som för en vettig ekonomisk politik utan att sluta se de svaga och minsta i vårt samhälle. 

Jag är i mitt arbete som kyrkoherde är en präst för alla oberoende av partitillhörighet. Det är jag också i fortsättningen. Ni kommer inte att höra valpropoganda eller politik i mina predikningar i fortsättningen heller. Jag gläder mig åt det goda diskussionsklimat och det samarbete som finns över paritgränserna i vår stad och vill också i mitt politiska engagemang arbeta för samarbete. Tillsammans kan vi göra mycket!

Som jag ser det är demokratin hotad idag, inte bara globalt utan också lokalt. Jag vill engagera mig för att genom mitt exempel ge en vink om att det är viktigt att människor med olika bakgrund engagerar sig för det gemensamma goda och försöker bygga en lite bättre värld tillsammans. 

Jag vill verka för att ge rum för de svaga och utsatta och samtidigt vara en röst i tiden.

_________________

Nyt se on julkista! Olen pitkän harkinnan ja painimisen jälkeen päättänyt asettua RKPn listoilla ehdolle kunnallisvaalissa. Tässä muutamia perusteluja tälle päätökselle.

Haluan olla mukana ja yrittää antaa takaisin jotain siitä, mitä olen saanut rakkaalta isänmaaltamme ja kotiseudultamme. Jos voin tehdä sen kontaktieni, kokemukseni ja rajallisen panokseni kautta, olen iloinen. Tämä on minun tapani tehdä yhteiskunnallista palvelusta.

Olen ainakin toisen polven RKP:läinen. Isäni oli puolueen jäsen, vaikka hän ei ollutkaan poliittisesti aktiivinen, puolue oli hänelle tärkeä. Hän palveli yhteistä hyvää muilla keinoilla. Asettumalla ehdolle kunnioitan myös hänen muistoaan.

Valitsen myös RKP:n, koska ruotsinkielisyys Kokkolassa on uhattuna. Haluan edistää toimivaa kaksikielisyyttä, jossa me suomenruotsalaiset saamme tarvitsemamme palvelut äidinkielellämme. RKP on puolue, jossa on tilaa monenlaisille näkemyksille. Se ajaa erityisesti järkevää ja tasapainoista kielipolitiikkaa, mutta myös vastuullista talouspolitiikkaa, unohtamatta yhteiskunnan heikoimpia ja haavoittuvimpia.

Olen työssäni kirkkoherrana pappi kaikille, riippumatta puoluekannasta. Ja näin tulee olemaan myös jatkossa. Ette tule kuulemaan vaalipropagandaa tai politiikkaa saarnassani tulevaisuudessakaan.

Iloitsen hyvästä keskusteluilmapiiristä ja yhteistyöstä, joka ylittää puoluerajat kaupungissamme. Haluan myös poliittisessa toiminnassani edistää yhteistyötä. Yhdessä voimme saada paljon aikaan!

Mielestäni demokratia on tänä päivänä uhattuna, ei ainoastaan globaalisti, vaan myös paikallisesti. Haluan omalla esimerkilläni osoittaa, että on tärkeää, että eri taustoista tulevat ihmiset osallistuvat yhteiseen hyvään ja pyrkivät rakentamaan yhdessä vähän parempaa maailmaa.

Haluan työskennellä heikompien ja haavoittuvien hyväksi ja samalla olla ääni ajassamme.

Alarm!

 He, he...fick mig ett gott skratt idag morgon....

jag har fått nåt fel - jag vaknar av mig själv vid fyra, halv fem tiden på morgnarna 

- eller är det åldern som slår till

Hursomhelst, när vi för tillfället bor ett kvarter från jobbet, så går jag efter mitt tidiga morgonkaffe till mitt arbetsrum. Där har jag installerat min synth, så jag sitter och jobbar, läser, spelar och sjunger och njuter av bra musik - och de är tyst och lugnt i huset!

Idag morgon vaknade jag före 4, och gick min lilla morgonprommenad. Satt i allskönsro på arbetsrummet och sjöng på Neal Morses - We all need som light now när det bankar på dörren sådär lite före kl 5. Jag ropar att det är ok att komma in och in stövlar två vakter från vaktbolaget.

Det visar sig att ingångarna är larmade fram till 5 tiden och jag som trodde larmet var installerat så att bara Centralregistret var larmat...

Nå jag ber om ursäkt och önskar vakterna en god dag, med hälsningen att jag får komma lite senare till jobbet då - så jag inte orsaker alarm i onödan. :) 

Vigsel och motorsåg!

 

Tankar om ett par vigslar på Tankar

Det är alltid en fin stund att få komma ut till Tankar och viga ett brudpar. Jag hade en vigsel i Tankar kyrka en gång. Allt gick bra med vigseln och det blev middag i kafeterian. Efter maten gick bruden ut på terassen för en tobak och tog av sig ringen för att titta på släktklenodens ingravering. Ringen föll, och trillade in mellan springorna i terassen. Nå, bland gästerna fanns lotsfolk som är handlingens män och de grep tag om terassen för att lyfta den och få ut ringen. Men den rörde sig inte en millimeter, trotts ett dussin starka män som tog i för fulla muggar.

 

De gick en halv minut så hade caféägaren startat motorsågen och sågat av en batting, så vi fick lös de ödesdigra terassbräderna och vi fick ut ringen. Efter det sade Tankargänget alltid att det är ok för mig att komma och viga, de har fyllt på olja i motorsågen. När bruden skulle gå på toaletten, tror jag bestämt att hon inte fick ha ringen med sig, för säkerhets skull.

 

Jag fick också det ärofyllda uppdraget att viga min svägerska och hennes blivande man ute på Tankar. Vädret var vackert och allt flöt på som det skulle. När jag höll mitt tal och kom fram till segmentet där jag talade om att äktenskapslivet också det ibland för med sig oväder och storm – då brakade det till rejält och åskvädret var över oss i samma stund. Jag fick en perfekt timad illustration till mitt tal som de närvarande sent ska glömma.

Texten publiceras också på Pro Tankars hemsida: Tankar – Tankarin tarinat

Vem är gäst när jag är präst?

Borgå stift har fått en ny strategi, eller egentligen inte - en vägledning inför framtiden.

Vägledningen slår på en spik allt igenom - temat är gemenskap och tillsammanskraft. Den kommer också in på gästvänligheten som en dygd - som en förutsättning för gemenskap.

I församlingssammanhang återkommer ibland frågan om vem som är gäst och vem som är husfolk. Är det de aktiva som bjuder in den kyrkovana i sin gemenskap. Eller är det församlingens anställda som är husfolk och så får folket gästa festen efter bästa förmåga?

I ett teologiskt perspektiv är vi alla gäster och främlingar. Paulus talar om att vi som var långt borta nu har fått komma nära genom Jesus. Att vi som är utanför har fått komma in, på grund av det som Han gjorde för oss.

AIs vision av "de heligas gemenskap på jorden"

Som kyrka är alla döpta medlemmar. Med-lemmar - vilket härligt ord. Vi är var och en lemmar, kroppsdelar i det som är Kristi kropp. Där är ingen gäst och främling, utan var och en en omistlig del av helheten. Varje kroppsdel har en avsikt och en uppgift, när en kroppsdel lider, lider hela groppen. Vem av oss har inte sparkat lilltån i ett bordsben, och plöttsligt blir vi medvetna om att lilltån faktiskt gör ett viktigt arbete, i varje steg och varje rörelse.

Jesus bjuder in oss alla - alla på samma linje - vi får höra hemma, inte bara vara gäster utan hemma. Där i olikheternas galna soppa får vi simma runt. Var och en med en egen smak och struktur, ingredienser i den stora kockens soppa - var och en omistliga för helheten.

Tänk att både du och jag har fått komma nära - blivit en del i den stora familj som är Kristi kyrka. Vi har kanske olika nivåer av medvetenhet om det, men ändå är det ett faktum. Välkommen till familjens middagsbord, dit Jesus själv bjuder in. Välkommen som du är för Herren har dej kär!

Teologisk exkurs:

När bekännelseskrifterna definerar vad det är att vara kyrka och församlings så slår den fast att församlingen är "De heligas gemenskap, där ordet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". Församlingen är GEMENSKAP. Till de heliga får både du och jag räkna oss - inte för att vi är felfria och hela utan för att Jesus har gett sitt liv för att försona våra brister och fullkomna det som saknades oss. Utan gemenskapen kan inte Guds avsikt med sin kyrka inte förverkligas.

Ny start och gästvänlighet

 Efter många år är det kanske dags att damma av bloggen. Vi ska se vad det för med sig och vi skall se vad jag kommer på att skriva om...

Här lite tankar om gästvänlighet som också har publicerats på: 
www.nyckeln.net

Va tänker du på?

Det frågar min fru ganska ofta, eller kanske inte så ofta nuförtiden 

– hon har väl tröttnat på mitt standardsvar: Inget särskilt...

Men den senaste tiden har jag faktiskt tänkt en hel del, bland annat på gästvänlighet. Råkade på ledarskapskonferensen Global Leadership Summit höra en författare och restaurangägare som heter Will Guidara tala. Han ägde Eleven Madison Park restaurangen i New York, som år 2017 var nummer 1 på listan över de 50 bästa restaurangerna i världen. De blev några år tidigare nummer 50 på listan och var ganska besvikna, trots den ära det är att överhuvudtaget komma med på listan. De funderade över hur de kunde klättra uppåt. Will kom på att modenyckerna går och kommer, men människors längtan efter att bli omhändertagna består. Han myntade begreppet orimlig gästvänlighet-unreasonable hospitality.

De började förverkliga smågalna upptåg åt sina gäster. När en familj som aldrig tidigare sett snö kom till restaurangen, skaffade de kälkar och satte dem i en bil med varm choklad med sig och skickade dem på pulkaåkning till Central Park. När en grupp som varit på matsemester i New York under sin sista kväll på resan kom till restaurangen och harmades över att de inte ätit nån hotdog från nåt gatukök under resan, sprang Will själv till närmaste korvkiosk och köpte en hotdog. Han satte all sin kraft i att på 15 minuter övertala sin trestjärniga Michelinkock att servera hotdogen. Till slut gick han med på det och de skar den i 4 delar och sprejade på lite dyr senap och serverade den före huvudrätten. Gästerna var naturligtvis helt tagna av gesten.

Det fortsatte med att de anställde först en person och senare fyra, vars enda uppgifter var att tillgodose såna här speciella behov hos gästerna. Resultatet, förutom att de fick många nöjda kunder, var att de anställda i restaurangen fick en ny drive i sitt arbete. De anställda som alla drömde om nåt annat, att bli talkshowhosts, skådespelare, modeller och rockmusiker, började nu jobba inte bara för sin lön utan för att skapa det lilla extra för sina kunder. Efter några år kom så dagen, när Eleven Madison Park blev nummer ett på listan över de 50 bästa restaurangerna i världen. Idag kallar sig Will för gästvänlighetsevangelist, han har sålt restaurangen men äger andra och förverkligar där den orimliga gästvänlighet som han är känd för.

Jesus kallar oss att gå den extra milen, att ge skjortan också till den som ber om manteln, att göra det lilla extra för andra. Hur kan vi som församling och kristna – visa orimlig gästvänlighet? Jag blev inspirerad och bjöd vår kökspersonal och städare på en lyxlunch som medarbetarlaget tillagade. Under 2025 kommer vi att ge designchampagneglas åt våra brudpar och be dem utbringa en första skål i alkoholfri cider i sakristian när de just har gift sig. Vad kan du och jag göra för att visa orimlig gästvänlighet?

Sen har jag goda nyheter. Global Leadership Summit kommer att arrangeras i Österbotten igen efter några års paus. Konferensen kommer att gå av stapeln 20.3 2026 i Karleby – håll utkik efter mera information.

Campbell Brothers på Pakistan Aid konsert!

Campbell Brothers(USA), är en av Scandinavian Blues Partys huvudartister, men de uppträder också på Pakistan Aid konserten i Stadskyrkan på söndag kväll kl 19.30. Pakistan Aid konserten, (Hjälp Pakistan), kom till av två orsaker, berättar Förbundet Kyrkans Ungdoms verksamhetsledare Per Stenberg, dels för att vi vill bjuda på unik och bra musik, dels för att vi vill hjälpa översvämningsoffren i Pakistan. Det här konceptet har möjliggjorts av en mängd företag i Karlebynejden. Dessutom har Martyrkyrkans Vänner r.f. lovat att lägga på 20 cent på varje euro som kommer in i kollekten.

Campbell Brothers har växt upp i svarta kyrkor i USA. De spelar så kallad Sacred Steel-musik, dvs traditionell gospel men istället för orgel och kör används sk. Lapsteel-gitarrer som vi vanligtvis förknippar med country- eller Havaimusik. Vi kan alltså vänta oss svängig bluesgospel med ett unikt sound och kryddat med gott budskap. När Karleby svenska församling senast sammarbetade med Scandinavian Blues Party och Robban Hagnäs fylldes stadskyrkan av mänskor som fick njuta av Holmes Brothers gospel. Jag bekantade mig med Campbell Brothers vid en bluesfestival i Sverige och blev begeistrad över deras sound, attityd och positiva utstrålning, berättar Robban. Sen besökte bröderna bl.a. Kaustby Folkmusikfestival för ett par år sedan och fick en översvallande respons. Med i söndagskvällens konsert är också KU:s Gospelkör under ledning av Torbjörn Sandell.

Här är några bilder från Campbell Brothers konsert på Kaustby Fölkmusik Festival, 14.7 2008 - foto: Per Stenberg

Arrangörer för Pakistan Aid konserten är Förbundet Kyrkans Ungdom, Martyrkyrkans Vänner och Karleby svenska församling.

Ryktena kunna ej svika...:)

det ryktas att vi gör kyrkohistoria denhär veckan i Åbo.

Enligt upplysta källor som bloggredaktionen har stått i kontakt med under Repövningen är dethär det kyrkliga arbetets största repövning genom tiderna - för att komma i närheten måste man gå flera tiotal år bakåt i tiden. Men över 30 utövare av försvarsmaktens kyrkliga arbete lär inte ha varit på repövning på samma gång.

Det intressanta är att vi är 8 svenskspråkiga, och resten finskspråkiga. Dethär ger oss den ovanliga godbiten av en inblick i det finska kyrkliga livet.

Playa del Pansio är ett trevligt ställe med god mat, bra sotkubetjäning (Speciellt öppnat pitoreskt sotku ute vid skjutbanan vackert beläget invid en sjöstrand).

Det ger oss också möjlighet att åtminstone denhär veckan komma ur ankdammen och lobba för finlandsvenskheten bland finska kolleger. Många intressanta bekantskaper..:)

Få se vad morgondagen för med sig. Denhär har inneburit försvarspolitiska penseldrag med stor bredd, praktiska råd och erfarenheter från militärprästerskap både i reserven och i aktiv avlönad tjänst, krisplansfunderingar och en hel del smått och gott...Bastu och sodemunk inte att förglömma...

Peace från Playa del Pansio

Repövande....

Idag(16.3) som är den 2. dagen på repövningen för präster i Åbo, har vi fått känna oss som genomsnittliga reservister. 20 skarpa skott är den linje som huvudstaben har målat upp som ranson för varje enskild reservist som går repövning i år.

För oss som har andlig krigsföring som huvudgren räcker det gott och väl med känslan av att få in de flesta skott på tavlan. Frågan om vi som präster ska bära vapen eller inte är ju ändå en fråga som vållar huvudbry. I självförsvars syfte kan det väl gå ann. However, en skjutning för 30 reservister som skjuter 20 skott tar about en effektiv arbetsdag i anspråk, inklusive vapenvård, siktesinställningar osv...

Vårt skarpskytte fortsatte efter middagen. Väl bänkade i militärens minibuss fick vi höra orsaken till att vi skulle till Dragsvik, träffa KBG, genomföra Nattvardsmässa med dem (vilket föll på min lott) och resten av gänget skulle hålla varsin andakt på olika enheter. Även om denhär uppgiften bestod i att på kort varsel producera innehåll klart att leverera så kändes det meningsfullt.

KBG gruppen beväringar var ovanligt stor och vi trivdes i deras sällskap.

Enhetsbesöken gick också bra, kvällsandakter är en utmaning men de tre som jag hann se verkade ändå ge nåt matnyttigt åt beväringarna...

Dethär var mitt första blogginlägg på nån månad - hoppas ni kära läsare har det bra och kommer ihåg det andliga arbetet i försvarsmakten i era aftonböner.

Peace

Som ringar på vattnet...och andra ahaa upplevelser...

Ibland får vissa dagar temat - vissa veckor får ett samfällt budskap - vissa tider blir fulla av Kairos-ögonblick, sekunder då Gud liksom stannar upp mig och vill visa mig nåt...

Den senaste veckan har varit sån. På trettondagsafton gjorde jag en intervju för Kummin med ett par Kokkolabor som kommit att hjälpa utvecklingsstörda och andra i Estland. Dehär varma aktivisterna använde denhär kända metaforen, som ringar på vattnet för att tala om hur deras hjälpverksamhet nått vidare, vuxit större än de från början kunde tänka sig. Bara genom att långsamt skapa förtroende, få vänner och samarbetsparter har dehär mänskorna tillsammans med ett tiotal andra nu en hjälpverksamhet som når till 10 instituioner för utvecklingsstörda i Estland. Dessutom hjälper de en hel del andra som faller emellan i ett land under kraftig utveckling.

Idag var jag på Crosspoint, fick sitta i bänken och njuta. Nina Åström stod för undervinsingen som egentligen också den var en reseberättelse(liksom intervjun tidigare) genom en knappt 10-årig missionsresa i Ryska fängelser från måskva till de sydöstraste områdena i dethär vidsträkta landet. Nina navände samma metafor om ringar på vattnet för att beskriva vad som händer när en fängslad männskas liv förändras. Det påverkar inte bara den personen, utan familjen, medfångar, eventuella kommande brottsoffer som nu inte behöver bli offer och slutligen igen nya förvandlade fångar. Detta eftersom många av dem som kommer till tro i Ryska fängelser efter en eventuell frigivning vill arbeta för att hjälpa sina forna kolleger i fängelserna.

Jag går också en ledarskapsskolning vid Optima i Jakobstad. Vår mentor Harald Finne presenterade sig i torsdags och berättade om sitt engagemang som coach för företagsledare och mentor för andra. Han berättade om hur också de högsta hönsen är vanliga människor, som kämpar för att hålla balans i livet. Som dras med vanliga problem med för lite tid i familjen, för mycke jobb, fel prioriteringar och problem med att delegera. Han sade att han ännu inte mött nån riktigt klok människa som han hade förväntat sig när han var yngre. Alla är bara vanliga människor.

Nina berättade också hon om den märkliga upplevelsen i både fängelser och på mera luxusiösa konserter med kända artister och förkunnare. Alla är vi människor som vill bli sedda, hörda och älskade!

Vad innebär nu mina ringar på vattnet och dessa vanliga människor. Jo det lilla du och jag kan göra för våra medmänniskor är viktigt, de kan bli som ringar på vattnet. Om det sen är höghöns eller vanliga vardagsdonare, adliga eller brottslingar vi har att göra med är vi alla bara människor. Med samma längtan att dela kärlek, omsorg, glädje och betydelsefulla ögonblick med varandra. Det innebär också att de begränsningar vi upplever väldigt mycke finns bara i våra huvuden. Du och jag är vanliga mänskor, de e Nokiabossar och ryska fångar också. Guds möjligheter är obegränsade, vägarna är öppna - va spännande att se vart de leder!

Själv - ständig - het!

Så börjar självständighetsdagen 2009 vara till ända... här några små reflektioner från denhär dagen...

De e kanske två - tre saker som hör till en självständighetsdag för mig... Det är ljus i fönstret, bal på slottet (på tv) och jultårtor!
Ljus i fönstret kommer från min barndom - pappa var lärare och hade tagit på sig att ha ljustakar i alla fönstren i hela skolan på självständighetsdagen. Jag fick följa med i alla klasser, tända ljus och förundras över högstadiet och gymnasiet...
När det blev dags att lägga sig var det extra högtidligt att gå och sova när det brann två ljus i fönstret.
Innan dess skulle man ju se på slottsbal. Det är lite märkligt att den kanske mest kända symbolen för vår självständighet är 1500 handskakningar och lika många kommentarer kring folks klädsel och håruppsåttningar. Men visst är det festligt, med tre presidentpar på samma bild, med uppklädda kändisar och mindre kändisar...och ja i år var det ju lite rajtantajtan tom i dansen - med koreografi i blåset och riktiga hitlåtar som folk dansade till - synbarligt upplivade!
Av nån anledning bakades det ofta jultårtor och köttpastejer eller -paj på själsvständighetsdagen...känner ännu smaken - och jo vi bakade lite idag också!

Jag brukar ibland förnöja mej med att dela upp sammansatta ord i sina beståndsdelar - själv - ständig - het får ju...
Vår utmaning som nation idag och som individer också är att vara självständiga - men inte självtillräkliga, att gå vår egen väg men minnas att vi hör till ett större sammanhang och att fråga efter råd och vägledning på vägen...
Vårt sätt att fira självständigheten kan inte ses som hett med bästa vilja ens... vad kunde vi göra för att kunna fira denhär dagen med lite mera passion, sätta lite mer på spel, fira lite mer... Måste det jämt vara högtidlig hornmusik, långa tal och en och annan högkulturell körsång som förgyller vår självständighet...

hmmm dethär var några självständiga tankar på nattkröken och på tröskeln till ett nytt självständigt år...

Sist men inte minst så gjorde Framom främsta linjen och Tuntematon (de snuttar jag såg...) att jag ingen påmindes om och fick en konretiserad bild av vad offret var för dem som gav av sina bästa år vid fronten. Idag säger vi TACK, ödmjukt och så djupt min generation förmår - säger vi tack - vi förstår inte hur mycket det kostade - men att det gjorde det - vi förstår inte hur ni stod ut - men tackar Er för att ni gjorde de. Vi förstår inte hur ni vågade - men tackar er för att ni hade mod! Framförallt tackar vi också för nåden - att vi fick behålla detta land! Må den allsmäktige beskydda och bevara vårt kära fosterland!

yet another weekend...

Är till ända...

Det blev lillajulsfirande på fredag kväll med små överraskningar/tuljaisia från Sverige, grillad broiler, sallad och färskpasta...nam, nam...

Lördagen gick delvis i den södra grannstaden medan sonen var på fotbollsträning (distriktslag) satt jag på mitt 3. kontor Fredrika i Jstad... försökte jobba men - hm det blev int så mycke av det...

Back home again blev de mat o en tupplur innan det bar iväg till Larsmo och en sångkväll där - drygt 80 personer samlade till hejdundrande sång...

Talade över Jesu intåg i Jerusalem - va skönt att jag inte behöver ha huvudrollen i mitt liv - det finns en som bär den med glans - jag har privilegiet att ha en liten biroll - de har du också!

Ja idag lite djembespel i kyrkan, lite söndagsmys, lite badminton med söner, lite mera mys o bastu...Nu installeras det Fedora på en minipc till...

Så står en till häktisk vecka framför en... visst var det skönt att vara åsidotagen till Norrtälje och en mycke inspirerande konferens - men det gav nog mersmak - man borde unna sig en en retreatliknande vecka i året - få input och lugna ner sig... ska nog försöka jobba på det...

Ja välkommen advent - fast du kommer tidigt i år igen - välkommen december - må du föra med dej lite snö och ljus mitt i mörkret!

Superkulturellt veckoslut...

ja nästan en kulturell överdos får man väl säga!

De började med Idol på fredagkväll. Familjen var bänkad framför TVn som vanligt, chipsen knastrade mellan tänderna och mörkret utanför fönstren trängde sig inpå...

Duktiga sångare, i trevligt sällskap - med god förtäring - ja det är inte så mycke mer man kan önska sig en fredag kväll egentligen...

Lördag morgon grydde lika våt som fredagkvällen - iväg till tåget mot Play Me musikalen i Hfors. Ett glatt gäng med lever från Estradskolan i Karleby styrde kosan mot hufvudstaden... och visst är Play Me sevärd. En påkostad show med fina rollprestationer. Snygg grafik och mycke go go. Och ändå, ganska jämntjock musik i ungefär samma tonarter gjorde att man för att uppnå en viss klimax i föreställningen fick brassa på med allt o lite till så det inte heller blev riktigt kul. Lite väl komersialistisk, lite billig i sin småsexiga approach och många anspelningar på all världen musikbranschklischéer lämnade nog en med en del frågetecken - är dethär det bästa och häftigaste vi kan åstadkomma i svenskfinland?

Tillbaka igen i tvsoffan på nattkröken avnjöts Bonden vi sett så många gånger förr...fast e de kultur?

Söndag morgon med lugn o ro och så det efterlängtade terapibandsrepet - prog i 7/8 o lite nya idéer - ja de va skönt helt enkelt...

Och ändå kanske nog ändå Carmina Burana i Jakobstad som avslutade helgen för vår del var helgens höjdpunkt. Nu bör jag nog erkänna - jag är ingen stor vän av klassisk musik - eller har i alla fall aldrig intresserat mig nämvärt för den. Men det var nog en hisnande musikupplevelse vi delade med ca 500 andra. 70 personer i kör och slagverksorkester, två flyglar och suveräna solister bjöd på 70 minuter omväxlande musikalisk exelens - så uppfattade jag det i alla fall som lekman på området. Några intressanta iaktagelser av solisternas utrymme och känsla för tolkning och en fin helhet - ja väl värt sina euron i entré och ytterligare en resa till Jakobstad... Ja konserten förgylldes ju dessutom extra av att ha dotter i kören!

Hm - kulturöverdos så det förslår...

Välkommen nya vecka, nya möjligheter, nya upplevelser och ny vardag...

Peace, från Kokkola!

Bloggide och tiden...

Råkade hamna in på min blogg när jag surffade runt... Kan det vara sant att det gått nästan ett år sen jag bloggat sist...(OK på kyrkpressen.fi har jag visst skrivit nåt smått...)
Jo det är väl nog så att allt möjligt annat kommit emellan...men kanske ska dethär vara en start på nåt nytt...

Tiden som rusar iväg kan inte sluta att förundra mig. När man pratar om den med folk säger en del som har lite mera livserfarenhet: "jo nuförtiden säger ju unga mänskor samma sak, de e bara fredagar o måndagar...förr var de bara äldre som tala om att tiden gick fort..."

I vårt nyatestamente och dess grekiska finns ett antal ord för tid:
aioon = som betyder tidsperiod eller evighet
kronos = som vi fått ord som kronologisk eller kronometer ifrån
eskatos = som står för de yttersta tiderna
kairos = ögonblick, Guds tid

Idag är Guds tid - i dethär ögonblicket är Han nära, livet pulserar och övergår i nästa ögonblick som är lika mycket Guds. Jag behöver förmågan att få tag i ögonblicken inte bara låta dem rulla vidare. Jag behöver lära mig att leva här och nu för "SEN DÅ" lär inte komma, lär vara lika kaotiskt som livet just nu...
Låt oss söka ett kairotiskt liv istället för ett kaotiskt, låt oss fånga ögonblicken och påminnas om hur mycket gott vi får ta emot, från ögonblick till ögonblick...

Och Herre ge mig förmågan att se ditt sammanhang i alla ögonblicken, se helheten och hur de hänger ihop...!

Peace på er alla!

Stiftsstrategi och kyrka! - Vem är VI?

Så har stiftet fått en strategi... som bygger på kyrkans redan tidigare utgivna strategi... En liten detalj kom jag att tänka på... ur kyrkans strategi som citeras i stiftets...

Man sätter upp ett mål att alla församlingsmedlemmar ska nås av 5 goda kontakter per år. 

Låt oss ta lite matematik.

I en medelstor svensk församling på t.ex. 6500 medlemmar blir dethär 30250 goda kontakter per år - som VI har som målsättning... 

Men vem är detta VI?

Ifall detta VI avser de anställda och den medelstora församlingen har 15 anställda ska varje anställd hinna med knappt 11 goda kontakter per arbetsdag eller kanppt 7 goda kontakter varje dag året igenom också på smesetern. 11 goda kontakter per arbetdag betyder att mer eller mindre hela arbetstiden går åt. Sen ska statistiken fyllas i, räkningarna godkännas och vardagen rulla...

Det är bara om detta VI avser församlingsborna eller ens dem som identifierar sig själv som församlingsbor, om det är de som ska möta andra... Ja det är bara då dethär blir möjligt!

VI måste börja se församlingen, kyrkan och att vara församling och kyrka på ett nytt eller ett gammalt bibliskt sätt. 

VI måste fråga oss - Vem är VI? 

Peace!

Från en läktartrappa...

...där jag satt...

Kom ganska sent till stiftsdagarnas festhögmässa i Pedersöre kyrka och fann min platts på läktartrappan. Ett lite nytt perspektiv öppnade sig för mig där... här några sena tankar som dök upp...

Va härligt att måsta söka plats i kyrkan... för den var full, ja nästan intill bristningsgränsen...

Så småning om blev det dags för kollekten... de va många kollektbärare. Äldre och unga, skouter och andra... ett par skoutgossar hade fått läktaren på sin lott och när de kom ner och jag fått ge mitt bidrag drog den ena upp sin plånbok och plockade ned några slantar, väl utom synhåll för kyrkfolket ville också denhär kanske 14-15 åringen ge sitt bidrag... visst finns det hopp för framtiden...

Noterade att vaktmästaren inte hade nån håv - istället gick han bland bärarna och gav små direktiv utefter att situationen fortskred såg han till att allt gick smidigt och att man tog till lösningar som försnabbade dethela... Va bra! Han tog sin ledaruppgift på allvar och gjorde en insatts så att kollektbärarna kände sig hemma i sin uppgift och fick stöd...

Kanske också vi präster borde se dethär som en av våra primära uppgifter. Inte att göra allt utan att stöda, uturusta och koordinera mera... så kunde flera nås och mera göras... flera kunde få använda sina gåvor och uppleva glädjen i att få gå på Guds uppdrag...

Tänk att ibland få köa till nattvarden... få stå där och vara många i kö till de många stationerna... få sjunga med i nattvardspsalmerna och lyssna till både körsång och solosång... Tänk att det kan vara så skönt att köa ibland...!

Ja mycket annat kunde sägas, om en god predikan av biskopen, om en genomtänkt och fin liturgi med många både anställda och lekfolk i olika uppgifter...

Hursomhaver - tack för en härlig högmässa...

Peace! 

Från en ny horisont...

Det är intressant med förändringar i livet. Intressant med nya utmaningar och nya horisonter...

Har nu suttit en dryg vecka på min nya stol i Förbundet Kyrkans Ungdom. Visst det är ännu smekmånad så jag ska inte säga så mycket om något i dethär skedet. Men visst är det spännande när allt e nytt och det mesta handlar om att lära sig nytt och försöka överblicka nya vidder.

Förbundet hade sitt höstmöte senaste helg i Jakobstad. Till vår stora glädje blev auditoriet överfullt av delegater. Det var inga stora överväldigande beslut som skulle tas - verksamhetsplan och budjet.

Som väntat blev det lite diskussion över att K-mötena inte fanns med i verksamhetsplanen - första gången på många årtionden. Inget gemensamt tema och ingen rekommendation om att de skall hållas. K-mötena initierade som ett försök - som en kampanj men nu har de tjänat i 50 år om jag mins rätt. Människor har samlats kring Kristus, fått undervisning och andlig fööda! Men nu står vi inför nya utmaningar. De e inte lätt att samla folk till möten i dessa tider... kretsar och församlingar skall ha frihet att finna nya former, hitta modeller som fungerar idag... 

Höstmötet karakteriserades av en positiv framåtsträvande anda. Harry Månsus greppade skapelsen och dagens sökares utmaning på ett mycket intressant sätt både i sitt seminarium och i sina predikningar på kvällsmötet och på söndagens gudstjänst i Jakobstads kyrka. Också kvällsmötet var välbesökt och givande. Strängbandet sjöng under ledning av Gun-Maj Näse och gamla godingar till väckelsesånger varvades med lite modernare lovsånger. Kvällen avslutades med Jakobstadsungdomarnas drama Kärleken och döden som de gärna besöker församlingar med... det rekommenderas varmt... ljus och rökeffekter, ljud och ett talande innehåll...

I min lilla bit stannade jag inför vår utmaning att leva uppåt, inåt och utåt - både som kristna och som förbund. Dehär tre grupperna av relationer är nåt som definierar oss som människor och kristna men också nåt som är oersättligt i allt andligt arbete...

Ska se om jag får uppdaterat dethär blogginlägget med lite bilder i sinom tid...

Mika 6:8 ...Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, 

att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

Peace, 

pilde